Panik

Jag vet inte vad jag vill. Paniken kommer krypandes. Jag vill ingenting. Vad hände? Varför känns det såhär? Crap. Jag hoppas det bara är en dagssvacka. Det måste vara en dagssvacka. För så här vill jag inte ha det. Jag vill ju visst. Det gör jag. Skärpning nu! Man måste vilja. Måste. Någonting. Eller?


I don't want the world to see me
cause I don't think that they'd understand.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback