Jennys konstiga värld

Här sitter jag. Ensam i en lägenhet på Carl Berner i Oslo, i en lägenhet som snart inte längre är mitt hem.

Söt-Lök lämnade CB för några timmar sedan, det är dags för nya äventyr för hennes del. Jag blir kvar i Oslo ett tag till, men bara ett tag till. Absolut inte för alltid.

Imorgon känns det som det blir en slags nystart. Jag mot världen på nåt vis. Det har varit lite upp-och-ner en stund men jag känner att det är dags att ta tillbaka kontrollen nu. Bli mig själv igen. Samtidigt som jag känner mig utelämnad och ensam så känns det på samma gång som att det här är precis det jag behöver. Jag behöver klara mig helt själv ett tag. Jag måste lära mig att leva i nuet igen, känns som jag har tappat det någonstans på vägen. Jag vet att jag kan.

Men jag är ändå lycklig, nu ska ingen tro nåt annat. Det här är inget tycka-synd-om-mig-själv-inlägg, jag har det väldigt bra. Det är bara vissa delar av mig som bleknat bort som jag vill plocka fram igen. Delar av mig själv som jag tycker om och saknar. De har försvunnit någonstans i allt virrvarr av tankar och händelser och jag har inte riktigt haft tid, eller ork, att reflektera över det eller vidta några åtgärder. Förrän nu. Nu är det dags.


Jag vet att ingen läser här längre. Och det gör inget. Jag har bara ett starkt behov att skriva av mig.
Det kan hända att det blir nåt mer inlägg, vi får se.

Bibi & Jenka have had a great evening in Oslo and pictures will arrive any minute now.

Efter väldiga påtryckningar från min kära roomie Bibi (och enda läsare?) så blir det en uppdatering här, dock en kort sådan. Ska försöka bli bättre, men det är mycket nu....

Helgen har tillbringats med hela familjen i Stockholm, myspys. God mat har ätits, en hel del har handlats och kasino har besökts (som jag gick ifrån rikare än jag var innan, kul! Är dock nästan spelberoende nu, inte så bra kanske...)

Igår var jag på en hightech anställningsintervju/audition. 8 chefer på ett mycket fint hotell med blickarna mot mig, ganska nervöst och läskigt men en väldigt bra erfarenhet såhär i efterhand. Tror tyvärr inte jag kommer få nåt jobb där men den som lever får väl se, hoppas kan man ju alltid!

Vad händer mer då? Jo, Lökis har kommit hem från Staterna och det är ju kul!

Och just ja, jag är mycket allergisk för tillfället. Mindre kul...

Nej, nu måste jag sluta äta godis (nya Ahlgrens Bilar med sötsur smak är sjukt goda ska ni veta!) och söka jobb.
Smell you lateer.

Kan en dag bli bättre än så här? Tveksamt mina vänner, mycket tveksamt.

Nummer gånger två har utbytts och jag fick privat körning av min 21:an-buss från jobbet hem till våran ytterdörr (praktiskt taget). Mer flex än så får jag nog aldrig mer...

Och på eftermiddagen kom Sanna och vi har hunnit både soffhängt och gått långpromenad och sett den omtalade tjurrondellen. Det finns verkligen tjurar överallt i denna stad, till och med som bakgrundsbild på mobilen... Hehe.

Helgen var minst sagt intressant, vi fick se i princip alla Oslos sidor tror jag... Lördagen var knäpp, men riktigt kul - JBJ vet hur man festar till det! Tranen med den världsberömda 70-åriga Arnie var självklart en av höjdpunkterna, dock är vi nog inte riktigt välkommen där fler gånger kan jag tänka mig,..


Nää, sista 5-13 passet för veckan imorgon nu. Sedan blir det kvällsjobb och på fredag kommer Brorsis. Skoj skoj!
Vi får se hur den här helgen slutar...

Har inte tid för det här riktigt egentligen men har man lovat så har man (fast det får bara bli en snabbis!).
Idag har varit en ganska vanlig dag - väckarklockan ringde klockan 04.00 och då for jag upp som ett spjut (nästan...). Sedan joinade jag alla busschaufförer och tunnelbane/trikk-förare på bussen mot Starran som bara stod och väntade på att jag skulle komma och öppna. Efter att ha bakat sisådär tusen boller så började de första stammisarna rulla in. Har varit fullt upp hela dagen, med mycket kunder och massor av varor som skulle plockas upp plus att lite beställningar och returer skulle fixas. Därför blev klockan 13.00 ganska fort (sköööönt). En busstur senare steg jag in i lägenheten och möttes där av Lökis, min älskade sambo som snart lämnar mig i fyra veckor för en resa över Atlanten, och jag fick en plötslig lust att göra äppelpaj. En googling senare var baket ett faktum.

Gott blev det, och Lökis och jag diskuterade våra fantastiska matvanor (ja, vi äter äppelpaj och diverse annat onyttigt istället för mat). Sedan drabbade Den Stora Tröttheten mig (den brukar komma vid sisådär halv tre, tre när man går upp klockan 04.00) och jag blev lite stillasittande tills nu.

Men nu måste jag ta tag i mig själv, jag ska hinna träna och packa innan det är dags för sängen (vilket nog blir ganska tidigt ikväll känner jag). Packa måste jag för direkt efter jobbet IMORGON SÅ BÄR DET AV HEM TILL ALFTA!

Kvällens högläsning från svunna tider har verkligen fått mig att inse att jag MÅSTE börja blogga igen. Tack min käre vän, och sambo, Bibi för denna otroligt viktiga insikt!

Och jag vet att jag har sagt att jag ska börja blogga igen ett antal gånger men att det varje gång runnit ut i sanden. Men inte den här gången, det ska jag personligen se till.

So smell you later alligators,

Yours Jenka.

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det min födelsedag! 20 hela år är jag nu, känns kul men konstigt - man blir ju sjukt gammal... Men dagen har hittills överträffat alla förväntningar, man kan ju säga så här att mina roomiesar är de mest fantastiska personerna man kan bo med.

Och än är det 5 timmar kvar av min bursdag (som man säger här i Norgeland) - så mycket mer kan (och kommer att!) hända!

Too be continued...

Och grattis igen till mig :)

... Ben & Jerry's och Lökis och mina storslagna planer.

Eller inte. Beror på hur man ser på saker och ting. Trött är jag i alla fall, jobbat 05-13 alla dagar den här veckan och ska göra det imorgon också.

Men imorgon efter jobbet bär det av hemåt. För en sväng.

Och ja, jag ska bli bättre på att skriva. Eller försöka åtminstone.

Ja, oj vad tiden rinner iväg när man jobbar har jag märkt. Starran har varit min arbetsplats i över en vecka nu och om en vecka så är jag alldeles strax hemma. Ska bli skönt att få komma hem och fira jul, nog för att jag trivs bra här men jul vill jag fira med min familj!

I fredags hade jag ett monsterpass som inte var utav denna värld förresten! Klockan 05.00 började jag på Statoil (klev upp 04.00), slutade 13.00. Åkte direkt till Sandvika för att jobba i garderob, till 00.00 (trodde jag i alla fall...). Midnatt blev till 03.00, och innan jag var hemma i lägenheten igen hade klockan hunnit blivit 05.00. Ett dygn var jag alltså borta och jobbade i princip konstant. Och garderob kan låta soft, men så är inte fallet när det finns hur mycket dubbelnummer som helst, skor och väskor som är onumrerade och allt är i en salig röra bara. INTE kul, typ det jobbigaste jag någonsing varit med om. Seriöst. Men som tur var styrde jag och Danne (som jag jobbade med) upp det till slut. Helt galet trött var jag när vi tog taxi hem...

Väl hemma väntade min underbara sambo Lökis med luciasång, tända ljus, pepparkakor och te. Vi satt uppe till klockan var 06.00 och bara myste och pratade. Sedan insåg vi att Lökis snart skulle upp och jag behövde duscha. Sent omsider kom jag i säng.

Jag vaknade av Lökis. Det var mörkt ute och jag tänkte att nu ska Lökis iväg till jobbet och jag kan somna om med gott samvete... Men ack vad jag bedrog mig! Lökis hade redan jobbat och klockan var sju på kvällen! Helt galet! Där gick den dagen... Lite fascinerande.

Kvällen var egentligen vikt åt utgång men med de förutsättningarna så bestämde Lökis och jag oss för att köra helmys med Gossip Girl, potatisgratäng och kladdkaka. Underbar kväll, så värt.

Och precis nu ikväll har det blivit klart att allas våran älskade Bibbi kommer komma och förgylla våran lägenhet i Oslo. JBL forever!

Första arbetsdagen avlöpte väl.

Nu: sova.

Efter en sen kväll med Britney-dokumentär (ja, jag gör allt för Lökis!) och Gossip Girl så sov jag länge och gott. Det var skönt att tänka på nåt annat än min beslutsångest. Gick upp vid typ två idag och åt lite gröt för att sedan gå ut och rensa tankarna innan samtalet till Robert på Donken skulle ringas. Jag pulsade i snön och besteg ett (litet) berg och fick mig en fantastisk utsikt över Oslo. Då kände jag att det var dags att ringa. Det kändes tungt när signalerna började gå fram. När jag fick svar så visade det sig att Robban hade då gått för dagen men jag fick hans mobilnummer av tjejen som jobbade.

Jag slog numret, det var lika bra att ta tjuren vid hornen direkt så jag inte hann tänka. Och det var så skönt att prata med honom. Han förstod min anledning, att det var skönt att veta sitt schema långt i förväg så att det gick lättare att planera. Och då sa jag att jag gärna kunde jobba extra hos Donken om de behövde hjälp. Det lät han väldigt positiv till och ska ringa mig i nästa vecka för att prata mer om det! Det vore ju super om det här skulle funka, allt känns så bra nu!

Ich liebe Oslo.

Och just ja, alldeles nyss ringde en gammal klasskompis till mig. Det visade sig att han också bor i Oslo! Hel galet oväntat och roligt! Han tyckte jag skulle följa med ut ikväll men jag tror jag passar på den som det känns nu... Men vi ska lätt ses nån dag snart!

Hur är allt hemma? Uppdatera mig lite är ni söta. Det verkar ju som att jag kommer bli kvar här ett tag nu...

"Du står inför ett val. Det kanske handlar om att byta jobb. Du funderar och ställer frågor till dig själv om vilket jobb som är bäst eller roligast. Stundtals blir det nästan plågsamt. Hjärtat kanske säger det ena jobbet, samtidigt som hjärnan säger tvärtom."

"Valet av jobb är beslut som du inte gärna vill ångra efteråt. Det är därför du känner av beslutsvåndan. Du vill inte att det ska bli fel. Det kanske inte får bli fel."


Taget från: http://www.stefanpettersson.se/mental_traning_39-07.shtml

Jag har två jobb och vet inte vilket jag ska välja. Lyxproblem skulle vissa kalla det, för tillfället känner jag att det skulle varit skönare att inte fått något av jobben alls.. Fast det menar jag ju inte egentligen. Det är ju väldigt smickrande alltsammans. Men ack så jobbigt. Ett drygt jäkla munsår har ploppat upp idag också, bara på grund av att jag har så mycket ångest och känner mig stressad för jag kan inte lugna ner mig och tänka klart. Då är det illa.

Och just ja, jag har jobbat idag också... På Universitetet här i Oslo, som hade nån lärarkonferans. Jag har också hjälpt till på ett café där och gjort smoothies och lite sånt. Och så har jag sålt våfflor på en musikgrejj. Jenka = effektiv som få? Javisst!

Donken? Statoil? Donken? Statoil? Donken? Statoil? Donken? Statoil? Donken? Statoil?
Det är frågan. Jag orkar inte mer...

HJÄLP MIG BESTÄMMA!

Detta har hänt (kronologisk ordning):

1. Jag var till Grata, ett bemanningsföretag där Josse och Sanna jobbar, och pratade med Björn (fast med norskt ö) och skrev in mig och så.
2. McDonalds där jag var på intervju ringer och säger att jag har jobb där om jag fortfarande är intresserad. Jag blev alltså utvald bland 180 personer, 1 av 180 - galet! Jag sa självklart ja, jag ville ju ha ett jobb!
3. Grata ringer, vill du jobba imorgon? Javisst svarar jag!
4. KIWI, mataffär, ringer och frågar om jag fortfarande vill ha jobb. Jag måste ju då förstås svara att jag redan har ett jobb nu...
5. Jag börjar fundera och tänka om det omöjliga blir möjligt och Statoil ringer imorgon och vill att jag ska jobba där, vad gör jag då? Lisa och Viktor försöker lugna ner mig men det är svårt.
6. Telefonen ringer igen. Det är Statoil... Vill du jobba hos oss?
7. Jag svarar ja direkt utan att tänka (så det var nog det jag ville innerst inne) och svamlar ur mig allt som har hänt senaste timmen för min blivande chef Johan. Han måste ju tyckt att jag var helt konstig men sa bara att jag "hade haft en väldigt bra dag med andra ord". Det hade han ju rätt i, minst sagt. Fast mycket ångest hade hunnits samlas i min kropp och själ denna timme...
8. Efter jag pratat klart med Johan var jag ju tvungen att direkt ringa Donken. Tyvärr hade Robert, chefen, redan gått för dagen så jag kunde inte få tag i honom. Måste alltså vänta till imorgon med det att säga att jag tyvärr inte kan jobba där, det känns tungt...

Lägg märke till att punkt 2 till och med 8 hände inom loppet av en timme. Jag blir helt matt...

Men nu har jag ju jobb, så jag ska vara nöjd och glad. Och det är jag ju! Men matt också... Och lite ångest fortfarande. Hoppas det blir bra det här.

Nästan så är det faktiskt, alla jobbar förutom jag så då får jag underhålla mig själv... Vill verkligen ha ett jobb nu!

Har varit på min andra anställningsintervju idag, på Statoil denna gång. Allt verkade jättebra, (förutom att dom hade haft tre rån på ett år och man jobbade själv på kvällarna, men men...) och jag skulle jättegärna vilja jobba där! Både chefen och hon som jobbade där idag var svenskar och verkade väldigt trevliga. Så nu hoppashoppashoppas jag och håller tummarna!

Igår kväll var jag till Sanna och Josse och julmyste med te och pepparkakor. Det blev även "lite" ommöblering, de har sjukt mycket möbler! Tur att Erik och Jocke som dom bor med jobbar på en flyttfirma, annars hade det blivit lite jobbigt... En väldans trevlig kväll blidde det hur som haver och det är så kul att vi bor här alla fyra tjejerna nu, och med gångavstånd till varandra dessutom! Perfekt. Fast det kan ju bli ännu mer perfekt, om det går som vi vill så förlänger Lisa och jag kontraktet på lägenheten vi bor i nu och så flyttar Josse och Sanna in med oss när Viktor flyttar hem. Hoppas, hoppas, hoppas det funkar!

Nu blir det nog lite Gossip Girl här innan jag ska möta upp Sanna och Josse på stan. Ha det bra allihopa!

Och just ja, om någon underbar läsare har ett jobb i Oslo åt mig i bakfickan så är det bara att höra av sig! Och vill ni ha mitt norska telefonnummer så är det också bara att höra av sig! (Men jag har två telefoner för tillfället, så det går bra att använda det svenska numret också.)

Kram på er!

Efter intensiva påtryckningar från mina fans så har jag nu beslutat att återuppta bloggandet igen. Mycket har hänt sedan sist, en sjukt rolig tågluff och lite turer runt om i Sverige har det blivit. Motala, Stockholm och Tranås har väl besökts några gånger.

Nu har ett nytt äventyr startat - Uppdrag Norge (på resedagboken). Här får ni den ocensurerade versionen. Jag och Lisa började vårat äventyr imorse klockan 04.25 och befinner oss nu i Oslo, anlände 14.35. Här ska jag försöka hitta jobb, blir kvar åtminstone till jul men om jag får jobb så stannar jag självklart längre. Vi delar en fin lägenhet med Viktor, där vi förhoppningsvis kan fortsätta bo i efter jul också men då med Sanna och Josse.

Har varit på en anställningsintervju på McDonalds idag, dom hade haft 180 ansökningar och valt ut sex av dem så jag var visst lite speciell! Intervjun kändes bra, och Robban som jag snackade med sa att det enda negativa han kunde hitta var att jag var svensk och således inte planerade att stanna hela livet hos dem... Plus att dom andra som sökte hade jobbat på Donken förr... Så mina chanser är väl ungefär lika med noll. SynD.

På onsdag har jag en ny intervju, på Statoil denna gång. Ett sex månaders långt vikariat är det som står på spel - vi får se hur det går.

Nu blir det mat här, bättre sent än aldrig som man brukar säga.

Kopenhamn, Berlin och Prag har hunnits med hittills.

Underbara manniskor har traffats.

Pub Crawl in BErlin har upplevts.

Absint har druckits i Prag - need I say more?

I am having the time of my life minst sagt!

Folj resan pa resedagboken.se - alias Hallbergskan. Och kommentera mer an garna!

Okej, nu är det mindre än två dagar kvar tills Uppdrag Europa tar sin början. Smått panik börjar infinna sig sakta med säkert när jag inser hur mycket saker jag har kvar att fixa. Men det ska nog gå bra! Pånåvis...

Sedan sist har det varit Graduation Day, då jag äntligen fick mitt IB diploma, och en oslagbar fest på det. Maskerad i Segersta, bara IB - det blir inte mycket bättre än så ska ni veta! Jag och Anna höll ut längst, halv sju blev klockan innan det var dags för två timmars sömn. Vad hände då under kvällen kanske ni undrar? Vad hände INTE under kvällen undrar jag! Det finns ett och annat smått och gott som aldrig ska lämna det där huset, såsom en viss film... En rakhyvel och 6 personer i ett badrum vet vad jag snackar om. Och ja, det var VÄLDIGT konstigt. Men samtidigt galet kul för inte var det då jag som höll i hyveln... Hahaha. Svärdet får man inte heller glömma, det gjorde min kväll på många sätt. Mycket mys blev det också. Och chips och dryck. Singstar. Näckning. Blöta saker. Dans. Rakat. Sång. Skratt. Intressanta samtal. Uppdrag. Får. Kärlek (dock inte med fåren).