Jennys konstiga värld

Jag är sjuk och jag tycker synd om mig själv. Fast jag vet så väl att det är mitt eget fel.
Gävle satte sina spår...

Jag vill vill vill vill vill vill så himla gärna. Aldrig förr har jag velat nåt så här mycket. Men hur troligt är det att det blir som jag vill? Chansen (eller vad man nu ska kalla det) är ganska obefintlig som det känns just nu. Jäklars.

Ta mig tillbaka till...



Jag ska bli kulturell förresten.