Hejdå CB
Här sitter jag. Ensam i en lägenhet på Carl Berner i Oslo, i en lägenhet som snart inte längre är mitt hem.
Söt-Lök lämnade CB för några timmar sedan, det är dags för nya äventyr för hennes del. Jag blir kvar i Oslo ett tag till, men bara ett tag till. Absolut inte för alltid.
Imorgon känns det som det blir en slags nystart. Jag mot världen på nåt vis. Det har varit lite upp-och-ner en stund men jag känner att det är dags att ta tillbaka kontrollen nu. Bli mig själv igen. Samtidigt som jag känner mig utelämnad och ensam så känns det på samma gång som att det här är precis det jag behöver. Jag behöver klara mig helt själv ett tag. Jag måste lära mig att leva i nuet igen, känns som jag har tappat det någonstans på vägen. Jag vet att jag kan.
Men jag är ändå lycklig, nu ska ingen tro nåt annat. Det här är inget tycka-synd-om-mig-själv-inlägg, jag har det väldigt bra. Det är bara vissa delar av mig som bleknat bort som jag vill plocka fram igen. Delar av mig själv som jag tycker om och saknar. De har försvunnit någonstans i allt virrvarr av tankar och händelser och jag har inte riktigt haft tid, eller ork, att reflektera över det eller vidta några åtgärder. Förrän nu. Nu är det dags.
Jag vet att ingen läser här längre. Och det gör inget. Jag har bara ett starkt behov att skriva av mig.
Det kan hända att det blir nåt mer inlägg, vi får se.
Söt-Lök lämnade CB för några timmar sedan, det är dags för nya äventyr för hennes del. Jag blir kvar i Oslo ett tag till, men bara ett tag till. Absolut inte för alltid.
Imorgon känns det som det blir en slags nystart. Jag mot världen på nåt vis. Det har varit lite upp-och-ner en stund men jag känner att det är dags att ta tillbaka kontrollen nu. Bli mig själv igen. Samtidigt som jag känner mig utelämnad och ensam så känns det på samma gång som att det här är precis det jag behöver. Jag behöver klara mig helt själv ett tag. Jag måste lära mig att leva i nuet igen, känns som jag har tappat det någonstans på vägen. Jag vet att jag kan.
Men jag är ändå lycklig, nu ska ingen tro nåt annat. Det här är inget tycka-synd-om-mig-själv-inlägg, jag har det väldigt bra. Det är bara vissa delar av mig som bleknat bort som jag vill plocka fram igen. Delar av mig själv som jag tycker om och saknar. De har försvunnit någonstans i allt virrvarr av tankar och händelser och jag har inte riktigt haft tid, eller ork, att reflektera över det eller vidta några åtgärder. Förrän nu. Nu är det dags.
Jag vet att ingen läser här längre. Och det gör inget. Jag har bara ett starkt behov att skriva av mig.
Det kan hända att det blir nåt mer inlägg, vi får se.