En ganska vanlig dag
Har inte tid för det här riktigt egentligen men har man lovat så har man (fast det får bara bli en snabbis!).
Idag har varit en ganska vanlig dag - väckarklockan ringde klockan 04.00 och då for jag upp som ett spjut (nästan...). Sedan joinade jag alla busschaufförer och tunnelbane/trikk-förare på bussen mot Starran som bara stod och väntade på att jag skulle komma och öppna. Efter att ha bakat sisådär tusen boller så började de första stammisarna rulla in. Har varit fullt upp hela dagen, med mycket kunder och massor av varor som skulle plockas upp plus att lite beställningar och returer skulle fixas. Därför blev klockan 13.00 ganska fort (sköööönt). En busstur senare steg jag in i lägenheten och möttes där av Lökis, min älskade sambo som snart lämnar mig i fyra veckor för en resa över Atlanten, och jag fick en plötslig lust att göra äppelpaj. En googling senare var baket ett faktum.
Gott blev det, och Lökis och jag diskuterade våra fantastiska matvanor (ja, vi äter äppelpaj och diverse annat onyttigt istället för mat). Sedan drabbade Den Stora Tröttheten mig (den brukar komma vid sisådär halv tre, tre när man går upp klockan 04.00) och jag blev lite stillasittande tills nu.
Men nu måste jag ta tag i mig själv, jag ska hinna träna och packa innan det är dags för sängen (vilket nog blir ganska tidigt ikväll känner jag). Packa måste jag för direkt efter jobbet IMORGON SÅ BÄR DET AV HEM TILL ALFTA!
Idag har varit en ganska vanlig dag - väckarklockan ringde klockan 04.00 och då for jag upp som ett spjut (nästan...). Sedan joinade jag alla busschaufförer och tunnelbane/trikk-förare på bussen mot Starran som bara stod och väntade på att jag skulle komma och öppna. Efter att ha bakat sisådär tusen boller så började de första stammisarna rulla in. Har varit fullt upp hela dagen, med mycket kunder och massor av varor som skulle plockas upp plus att lite beställningar och returer skulle fixas. Därför blev klockan 13.00 ganska fort (sköööönt). En busstur senare steg jag in i lägenheten och möttes där av Lökis, min älskade sambo som snart lämnar mig i fyra veckor för en resa över Atlanten, och jag fick en plötslig lust att göra äppelpaj. En googling senare var baket ett faktum.
Gott blev det, och Lökis och jag diskuterade våra fantastiska matvanor (ja, vi äter äppelpaj och diverse annat onyttigt istället för mat). Sedan drabbade Den Stora Tröttheten mig (den brukar komma vid sisådär halv tre, tre när man går upp klockan 04.00) och jag blev lite stillasittande tills nu.
Men nu måste jag ta tag i mig själv, jag ska hinna träna och packa innan det är dags för sängen (vilket nog blir ganska tidigt ikväll känner jag). Packa måste jag för direkt efter jobbet IMORGON SÅ BÄR DET AV HEM TILL ALFTA!
Jag har äntligen kommit till insikt
Kvällens högläsning från svunna tider har verkligen fått mig att inse att jag MÅSTE börja blogga igen. Tack min käre vän, och sambo, Bibi för denna otroligt viktiga insikt!
Och jag vet att jag har sagt att jag ska börja blogga igen ett antal gånger men att det varje gång runnit ut i sanden. Men inte den här gången, det ska jag personligen se till.
So smell you later alligators,
Yours Jenka.
Och jag vet att jag har sagt att jag ska börja blogga igen ett antal gånger men att det varje gång runnit ut i sanden. Men inte den här gången, det ska jag personligen se till.
So smell you later alligators,
Yours Jenka.