Jennys konstiga värld

Alldeles nyss blev jag uppringd av en telefonintervjuare som ville veta mina åsikter om USA och länder i världen och olika folkslag och vilken ekonomi som är bäst och vilket parti jag skulle rösta på om det var val idag osv osv i en hel evighet. Herregud vad jag insåg att jag måste bli mer allmänbildad! Det är ju skrämmande... USA:s missilförsvar, que? Nej nu ska det lusläsas DN varje dag, punkt slut! Och just ja, exams börjar om två månader också... Det ska det också pluggas till varje dag (minst!). Speciellt biologi, ITGS, italienska och matte. Synd att dygnet bara har 24 timmar, att lusläsa hela DN tar lång tid...

Varför går tiden alltid så fort när man har lov?

Fetaost- och köttfärspajen står i ugnen! Än en gång har Jenny briljerat med sina kock-kunskaper. Det jag funderar på att göra imorgon är nåt så avancerat att jag kanske bangar. Får se hur jag gör, blir det av så garanterar jag att ni får veta det!

Vad mer har gjorts idag? Inte överdrivet mycket, sov länge eftersom daddy också var hemma så jag slapp gå upp klockan 8 och göra gröt åt mummy. Sedan blev det en promenad i det sköna vädret. Gick sedan igenom typ alla (okej, inte ens i närheten av alla men det kändes som alla...) låtar på datorn för att hitta lite bortglömda guldkorn. Gjorde sedan en superplaylist. Sen då? Hmm, fixade lite fika. Åt fika. Satte igång med pajen. Och nu sitter jag här.

Det blev inte riktigt som man tänkt sig idag heller med andra ord.

Väldigt oproduktiv dag idag. Hatar mig själv lite för det.

Nu är det officiellt - jag bor i ett dårhus. Mamma är precis hemkommen från sjukhuset och kommer behöva assistans sisådär tjugofyra timmar om dygnet. Så fort hon skrattar gör det jätteont vilket kommer bli ett problem eftersom det skrattas rent allmänt ganska mycket i Dårhuset. Och speciellt nu. För samtidigt som mamma kom hem så kom ju också daddy hem. Och vad hade daddy hittat? Jo, en grejj som han ska ha på sig för att mäta typ blodtryck osv och grejjen piper typ 40 gånger i timmen och armen blir alldeles läskig (tycker jag, daddy tycker det är roligt och mamma skrattar så hon får ont) och allt är bara kaos. Mitt upp i det här bor jag. Welcome to Dårhuset!

Too be continued (I assume...).

Jag hatar blonderade människor!
- Lisa Engkvist

Precis hemkommen från Kilafors. Det blev lite senare än vad som var tänkt visst... Kvällen har bestått av Melodifestival (Ståhls familj välkommnade klädda i schlager-tema, underbart!), filmer och lite prat sisådär. Filmerna var både bra och dåliga kan man säga. Sista orkade jag inte med, en hel film på en tunnelbanevagn - nja va. Så när det var typ tjugo minuter kvar av den så bar beslutade jag mig för att skjutsa hem Lökis och sedan bege mig hemåt. Klockan var väl ungefär 01.20 då. Utanför Lökis hus stannade jag. Och blev kvar ett tag. Till cirka 03.45 för att vara mer exakt. Det är nästan två och en halv timme. Oj vad tiden går fort när man har viktiga saker att diskutera alltså!

Nu ska jag sova, det är ganska på tiden känner jag... Tack för en mycket trevlig kväll B och L!

Nu har jag lov! Typ i alla fall, blir väl mest pluggapluggaplugga men ändå. En världslig sak. Och det känns bra att det är en världslig sak. Skål!

---

Idag blev min Vänner-samling komplett när jag fick säsong 3 av snällaste PK. Nu ska det nötas!

---

Snart bär det av till bästaste Sara för JAS-återförening. Det var alldeles för längesen sedan sist, det ska bli så kul! Kanske Larsson och jag hinner med en prommis också, det skulle vara mycket trevligt. Imorgon kanske det blir handboll och sen Kilafors som det ser ut. Söndagen är vikt åt Linnie. Jag gillar min helg, den har kapacitet att bli nåt riktigt fint.

---

Katt-Kinesen sitter och tittar på mig, jag tyckte det var obehagligt först men sen berättade Lökis att han älskade mig och kommer skydda mig i resten av mitt liv. Så nu känns det tryggt!

---

Lökis och Bibbi är snälla, söta, underbara, vackra, gulliga och speciella. I dig you! (höhö)

---

Nej nu ska jag fixa lite och sen möta Amanda. Ska satsa på att komma i tid för en gångs skull!
Jag önskar er alla (speciellt HSM-fantaster, galningar, pizzaätare, alkoholister, sjuklingar, opererade och partypeople) en trevlig kväll. Over and out.

Lite stolt över mig själv att jag verkligen kämpade för att komma till skolan i tid idag. Som jag skyndade mig, 17 över vaknade jag och 24 över ska bussen vara vid min hållplats (den var kanske någon minut sen men ändå!). Personligt rekord måste det ju vara! Men vad gör man inte för Operation: förbättra frånvaron liksom?!

Sitter och kämpar och sliter med biologi-labbrapporter nu. Det känns inte kul någonstans alls. Suck duck puck. Men imorgon blir det JAS-återförening, nåt att se fram emot i alla fall! Och lov... Har nog aldrig sett ett lov på det här sättet förut. Det är liksom inget lov. Det är plugg, plugg, plugg. Och så 14 prov på en vecka efter det. Har man det bra eller har man det bra?!

Lite Stockholm ska hinnas med också förhoppningsvis, skojjigt! Inte så bra för hjärncellerna kanske men det är väl ändå en världslig sak... Lite äventyr ger livet liv som man säger.

Sommaren är ett enda stort frågetecken för tillfället - what to do and where to do it?


Operationen avklarad... Kom hem nu!

...kan det heta så på italienska? Ingen aning faktiskt. SynD.

Men men, hursomhelst så har helgen varit mycket bra. Det blev en hel del födelsedagspresentinköp. Åt mig själv alltså. Temat för helgen blev uppenbarligen blått. Blått balklänningstyg, blå tröja, blå klänning, blå strumpbyxor, en till blå tröja och ett blått linne. Hmm. Men blått är ju fint. Och just ja, en blå väska också! Ojj. Så det kan gå. Väldigt mycket blått alltså. Men men, det blev väl även en svart väska (var millimetrar ifrån att köpa ännu en till väska men hindrade mig själv i sista stund, jag känner att jag börjar gå lite till överdrift...), typ fem linnen till, ett par jeans, svarta skinnstövlar, lite mango bodybutter och så vidare. Helt okej med andra ord. Och nu är det tydligen bara en vecka kvar till lov, hur gick det till?!

---

Mysig Alla-Hjärtans-Dag-dejt på Roy's idag, helt sjukt mätt blev man. Annars blev inte dagen riktigt som man tänkt sig men allt ordnade upp sig till slut (tror och hoppas jag i alla fall)... Men JBL kan ju kanske förvänta sig något oväntat sms eller så inom den närmaste framtiden. Kanske... Förlåt för allt, men ni vet att ni är dom bästa! Hihi.

Imorgon åker jag till Stockholm och nästa vecka blir det välbehövliga nya tag!

Idag blev det allt lite fel. Så här kan jag inte hålla på. Skärpning från och med nu!
Ett väldigt vettigt mentorsamtal och fika med Linnie styrde dock upp dagen.

---

Nu är det inte långt kvar, alldeles snart stiger jag in i 19-åringarnas underbara (?) värld. Usch, jag känner mig typ gammal. Men men, vad säger jag då om året som 18-åring? Jo det har ju varit lite ups and downs, det kan man inte förneka. Fast mest har det varit ups och för att göra en lång sammanfattning kort: mitt 18:e år har varit det bästa och roligast året in my life so far. Nu får jag väl försöka överträffa det på nå vis. Imorgon ska jag käka massa tårta och fundera på hur. Typ. Tack och hej för nu, när vi hörs nästa gång kommer jag vara en HELT annan person. Mognare. Snällare. Gladare. Höhöhö. (Tur att humorn finns kvar än så länge i alla fall...) Skål på den!

Kul kväll igår!

Nu: lite kalas i förväg med smörgåstårta, gottigottgott.

Så, nu är den sista deadlinen 00.00 avklarad på IB. Lite lagom lättnad sådär.

Men nu måste jag sova för jag är dum i huvudet och har lovat att jag ska lämna in en sak imorgon bitti i skolan. Nej, jag tänker efter speciellt mycket och ja, jag är dum i huvudet. Men sen så kan jag ju åka hem och sova igen i alla fall, det är ju positivt. Och så kommer brorsis och det ska bli roligt. Och så hoppas jag att jag är friskare. Och så vill jag att min näsa ska vara borta när jag vaknar. Förväntningarna på morgondagen är enorma med andra ord. Skål och godnatt!

Sista inlämningen på g. "Bara" rationale kvar nu...

Får göra min svenskakommentar nästa vecka istället för på lördag förresten, det känns lite skönt. Mindre bra känns dock helgen som jag sett fram emot så mycket, tveksamt i nuläget om vad som kan bli av och vad som inte kommer bli av. Tråkigt. Men den som lever får se. Allt kan ju fixa sig, man vet aldrig... Som sagt, den som lever får se!

Vill inte, vill inte, vill inte!

Ibland skräller faktiskt Jenny Hallberg. Oh yes indeed she does.
Men nu ska jag dricka te med honung och sen så skaskaska jag sätta igång med Written Task.

Ååh, måste börja ta tag i Written Task nu... Suck suck suck, det känns lite tungt. Men jag har bara 38 graders feber nu i alla fall, det är ju positivt!

Om någon därute vill skriva min WT så får han/hon väldigt gärna höra av sig...

Ibumetin måste vara världens bästa uppfinning! När kroppen gör ont så tar man en tablett och efter en stund så mår man genast ganska mycket bättre. Sen så mår man helt okej i fem, sex timmar och kan till och med sova. När febern och huvudvärken återkommer så tar man bara en till tablett och däckar igen. Fantastiskt. Det enda som den inte biter på är halsen, det är ju lite synd förstås. Men i alla fall, att bara slippa den värsta febern är guld värt just nu känns det som. Nu hoppas jag att jag mår bättre imorgon så att jag kan ta tag i Written Task (som ska in i övermorgon) och läsa Doktor Glas och Det finns ett hål i verkligheten som jag ska ha min muntlig kommentar på lördag om. För idag är det bara vilning/däckning som gäller. Skål för det!

ps. Tack till världens bästa mamma också som åkte hem på lunchen för att ta hand om mig och hade köpt semlor och tidningar och grejjer. Bäst, bäst, bäst!

Jahapp, nu är dagen som jag så länge väntat på här. Idag var det första gången jag bröt ihop fullständigt på IB. Stressen är enorm. Kroppen värker, från huvudet och ända ner till tårna. Jag vill sova. Det går inte. Jag vill äta. Det går inte. Jag vill må sådär bra som alla andra verkar göra. Det går inte. Idag är min totala intagna föda två bananer och en halv drickyoghurt. Det håller inte. Det håller fan inte. Både WT och svenskakommentaren ska vara gjorde innan veckan är slut. Jag pallar inte.

Jag vet att jag bara klagar och tycker synd om mig själv, men sån är jag. Vill du inte läsa så behöver du inte. Ingen mer skola den här veckan känns det som. Utgången som jag varit så sugen på känns också väldigt avlägsen. Och när jag knäpper på musiken, vad spelas? Jo:
It's a beautiful day, don't let it get away.... Ironi eller vad?

Jag skiter i allt nu.

Jag är körd. Så jävla körd. Därför går jag och lägger mig nu. Och hoppas att jag vaknar upp imorgon och allt har varit en dröm. Att jag aldrig började IB. Att jag går 9:an och lever livets glada dagar utan några bekymmer alls. Ååh, det skulle ju vara alldeles alldeles underbart underbart. Hoppas, hoppas, hoppas!

Och så vill man helt plötsligt bara dö ännu mer.

Snart börjar den. Jag vill bara inte leva just nu.

Här sitter jag hemma i min ensamhet medans alla andra är ute på roligheter. Men har man EngA2 Individual Oral Commentary på måndag så har man. Planeringen var ju att jag skulle ha läst alla sju verken vid det här laget. Har jag det? Såklart inte. Har dock bara The Color Purple kvar nu i alla fall, det är väl lite positivt på något sätt. Tyvärr ska jag ju kunna prata om dom också (och på engelska till råga på allt!), det känns ju inte speciellt bra någonstans. Får väl vara glad för en 2:a. Suck. Vem försöker jag lura? Det kommer jag ju inte vara såklart. Men men, shit happens.

Blev lite sent igår och lite för lång sovmorgon imorse och handboll med favoritmuppisen idag. Oj...
Men det var lätt värt det ändå måste jag säga.

...om man vill ha tillbaka det som man nyss hade?

Loic kommer fram till bordet där vi sitter och pratar om nästa lördags utgång. Utan att ha hört samtalet så pekar han på en av oss (som föredrar att vara anonym) och säger:
- Nästa lördag då jävlar! (syftar på att vi ska fira)
Anonyms svar:
- Ja, nästa lördag Loic DÅ JÄVLAR SKA VI LIGGA!
(Anonym syftade faktiskt också på firandet men det blev lite fel...)

Max kommer gående och har någonting på sina byxor på ett ganska olämpligt ställe.
Diskussionen blir då vad och varför han har någonting där. Isabella kommer snabbt på svaret:
- Men det är väl inte så konstigt, han såg ju Lisa såklart!